Nedanstående är riktat till alla som har fiske som hobby.

Tyvärr finns det många exempel som vittnar om den brutala behandling som fiskar utsätts för både vid själva fångsten, avlivningen (eller brist på sådan - många får självdö på däck) och när de sedermera anrättas till föda , som t.ex. kräft- och krabbdjur. Nedan några exempel :

Vanligt förekommande är, att då den s.k. hobbyfiskaren inte får en tillräckligt stor fisk på kroken blir den lösgjord och kastad i vattnet på nytt. Men denna, till synes bagatellartade handling, föregås av att kroken avlägsnas ur fiskens mun med ett kraftigt ryck och endast en rännil av blod i vattnet efter den flyende fisken vittnar om att sår har uppstått. Skulle metaren sedan bli förebrådd för sin likgiltighet om den skadade fiskens vidare öde blir svaret oftast;
“Det var ju bara en fisk och sådana har väl ingen känsel”

En annan form av grym djurbehandling sker vid kräftkokning. Djuren skall läggas levande i kokande vatten. Men om djurmängden är för stor i kastrullen sjunker graderna betydligt och detta får till följd att vissa kräftor då inte får den smärtfria död, som alla djur borde ha en självklar rätt till.

I en mattidning rekommenderade man att vid kokning av krabbor skall djuren hamna  i det kokande vattnet “med klorna först”.  Detta tillvägagångssätt är inte acceptabelt ur djurskydds-
synpunkt. Vid avlivning av andra djurslag riktas avlivningsinstrumentet (eller metoden) mot de organ på djuret där döden inträder på fortast möjliga tid, och inte på djurets extremiteter.

Att även fiskar är utrustade med förmågan att uppleva smärta är väl ställt utom allt tvivel, för om så inte vore fallet hade sådana djurarter varit utdöda för länge sedan. Smärta är ju en skyddsmekanism, som signalerar till individen att fara hotar.

Britt Lindström