Ödlor

 

Sedan det blev tillåtet att importera kräldjur från alla delar av världen har allt fler sådana djur hamnat i Sverige.

Mänga föräldrar med allergibarn blev förstås förtjusta, då även deras barn nu kunde få lyckan att äga ett djur. Den mindre glada sidan av saken är att skötselföreskrifterna ofta är torftiga i den mån de förekommer alls. Kunskapen om ödlor varierar bland veterinärer, vilket beror på att behandlingen av reptiler inte ingår i deras medicinska utbildning. Nu får detta inte tolkas så att man skall strunta i att söka veterinär om ödlan blir sjuk. Det är endast veterinären som får göra kirurgiska ingrepp och ge injektioner.

Jag har under åren haft otroligt många samtal från både enskilda barn och skolor från alla delar av landet. Det har gällt förfrågningar om alla sorters djur, vilda som tama. Men under de senare åren har frågor om ödlor varit i majoritet. Ofta låter det: "Min ödla har så tjock mage, skall den ha ungar?" eller "Min ödla kliar sig så, varför?" "Ödlan har prickar på sig, som den inte hade innan?" o.s.v.

En djurskyddares främsta uppgift är att bistå allmänheten att förstå sig på, och rätt sköta, de djur som kommit i deras ägo. Därför har jag skaffat mig lite kunskaper om ödlors vanligt förekommande hälsobesvär, vilket jag vill förmedla.

Tyvärr kan aldrig den mest ambitiöse ödleägare ge sitt djur, vare sig utrymme, klimat eller föda som helt motsvarar de förhållanden djuret har i sin natur där den hör hemma. Men man kan vidta en hel del åtgärder i sjukdoms-
förebyggande syfte som t. ex. noggrannhet vid val av artsföda, renlighet i terrariet, rätt värme och luftfuktighet, samt att vara observant på förändrat beteende hos ödlan, ytliga skador på djurets kropp m.m. Skötseln av dessa exotiska djur fodrar mycket av både arbete och intresse från ägarnas sida om ödlorna skall trivas och fortleva mer än en kort tid efter anskaffandet.

 

Kvalster
Ödlan får avföringsavlagringar, oftast kring ögonen. Parasiter livnär sig på blodet från sitt värddjur och sticker helst i de mjuka delarna under fjällen. Tyvärr upptäcks kvalstren inte förrän man tydligt ser knappnålsstora svartaktiga varelser som rör sig. Följden för ödlan blir att den försvagas allt mer genom den intensiva klåda som uppstår. Veterinärvård är nödvändigt.

Fästingar
Även fästingar suger blod, genom att bita sig fast. Dessa är c:a 5 mm stora och sätter sig fast under fjällen på de mjukaste hudpartierna vid skulder- och höftlederna. Angreppen är mycket vanliga på somrarna då ödlan tillåts vara ute.

Svullna ögonlock
Svullnader kan bero på A-vitaminbrist, men också på inflammation i ögonen eller i närheten av dessa.
Behandling
Kontrollera intensiteten hos eventuellt använd DV-lampa. Om förbättring ej sker, kontakta veterinär.

Yttre skador (bitsår, avbruten svans eller klämda tår)
Behandlig
Fuktiga sår behandlas med antibiotikapuder, men såren får inte täckas av plåster eller förband. En skadad ödla skall hållas i ett så sterilt karantäns-terrarie som möjligt tills skadorna läkts.

Salmonella
Ödlor har ofta Salmonellabakterier i sina tarmkanaler, men dessa skadar oftast inte värddjuret. Däremot kan en skötare bli smittad, därför är renlighet A och O när man hanterar djuret eller gör rent i terrariet.

Mask- Bandmaskar
Bandmaskar skadar värddjuret inte bara genom att tillgodogöra sig ödlans näring, utan framförallt genom sugkoppar, hakar och syllingar, som vid massangrepp kan framkalla inflammationer i tarmväggen. Ofta finner man hos angripna djur leder av bandmaskar i avföringen.

Spolmaskar
Är mycket vanliga och kan ofta ses i avföringen.

Rundmaskar
Dessa är ytterst motståndskraftiga och kräver därför ett preparat som är mycket giftigt och bör endast användas då det gäller större ödlor. För mindre ödlor måste veterinär avgöra om medlet kan användas.
Parasitangrepp av olika slag hör till de mest lättbehandlade åkommor som en ödla kan drabbas av, men bör för den skull inte nonchaleras. Förutom lidandet för djuren tillkommer blodförlusten med nedsatt kondition sm följd. Allvarligare sjukdomar måste diagnosticeras av veterinär så att rätt behandling kan sättas in på ett tidigt stadium.

Britt Lindström