 |
Vad är skillnaden, ur smärtsynpunkt, mellan svensk slakt av nötkreatur och får och den judiska koscherslakten eller muslimernas halalslakt? Denna fråga har blivit synnerligen aktuell sedan svenska ledande politiker gått ut i media och uttalat sig positivt om de religiösa slakterna. I svensk djurskyddslag (§ 13 och 14) stadgas att djur som förs till slakt och vid slaktens genomförande skall skyddas mot onödigt lidande och obehag. Detta betyder bl.a. att elektriska påfösare endast får användas i extrema fall, samt att slaktdjuren skall vara bedövade när blodet tappas av. Vidare får inga åtgärder företagas med djurkropparna förrän djurens död har konstaterats. Varje år uppvaktas våra berörda myndigheter av judiska och muslimska företrädare med krav på att bedövningstvånget vid slakt av nötkreatur och får skall slopas. Detta motiveras med att enligt deras religioner har ett djurs själ sitt säte i blodet, som därför måste avlägsnas innan en del av kroppen får användas till föda. Troligen händer det mera sällan att svenskar lägger religiösa aspekter på slakten som sådan, utan fastmer på hur djuren kan uppleva en smärtsituation under slaktproceduren och dess långa förspel med långa transporter, behandling vid av- och pålastning m.m. Detta synsätt har också legat till grund för svenska djurskyddslagar - vilka ständigt är föremål för förbättringar. Vid upprepande tillfällen under årens lopp har svenska studiegrupper, bestående av de mest sakkunniga inom svenskt veterinärväsende, sänts ut till olika länder för att bilda sig en uppfattning om hur obedövade slaktdjur reagerar både fysiskt och psykiskt vid slakten. Så till exempel var det en grupp som företog en resa till Bristol (England) för något år sedan i sällskap med en representant från deras universitet. Därvid lyckades gruppen få tillstånd att utan restriktioner videofilma obedövade nötkreatur och får under de olika slaktmomenten. Filmen som blev resultatet går att köpa genom Riksorganisationen. Nedan ett utdrag av studiegruppens dokumentation: Ett obedövat nötkreatur föstes in under förarens flitigt begagnade elektriska påfösare, varefter det lämpades in i en tvångsspilta och djurets huvud fastspändes. Under en hydraulisk upplyftning av frambenen och i synnerhet den extrema tillbakaböjningen av huvudet reagerade merparten av djurens med avväjningsförsök. Vissa kreatur kämpade och trampade med klövarna i luften under och även efter halsavskärningarna. Det senare gick snabbt. men trots detta införde slaktarna sin ena hand i det gapande såret och "rörde om". Efter ett tiotal sekunder reagerade flertalet djur med ljudliga, till kvävningskänsla alluderande djupa inandningar via den avskurna luftstrupen. medvetslöshet inträdde troligen efter någon minut. Slakt på obedövade får: Fåren infördes baklänges och fixerades i rygglägen och huvuden tillbakapressade. Studiegruppen bedömde att medvetslöshet inträdde cirka 2 minuter efter att halsavskärningen skett. (I Sverige får slaktdjuren bedövning före slakt med muslimernas medgivande). Naturligt nog var det många väsentliga frågor, som av skilda skäl inte kunde besvaras. Men samtliga deltagare i studiegruppen var eniga om att allt de fått bevittna före, under och efter slakten var tillräckligt för att rekommendera - INGEN SLAKT I SVERIGE PÅ OBEDÖVADE DJUR! Britt Lindström |