Svalan har så små och svaga fötter att de helst inte går ner på marken. De är skapade uteslutande för ett liv i luften. Med sina långa, smala vingar och den långa stjärten har de i gengäld en manöverförmåga, som inte speciellt många fåglar har.

Ingen flygande insekt kan känna sig säker för svalorna, och det är inte småsaker som en svalfamilj  kan göra kål på. Man har beräknat att en enda familj under en sommar fångar inte mindre än  100.000 insekter.

Svalorna håller sig på vingarna också när de skall dricka - de flyger i glidflykt tätt över vattenytan och doppar näbben i vattnet. Sitt bad får svalan helt enkelt genom att låta sig falla ner i vattnet, för att i nästa sekund åter vara på vingarna.

Det finns till och med en amerikansk svalart som inte ens landar för att klara av parningen, den försiggår i luften. Men svalornas bo måste trots allt ha ett fast underlag och de 80 olika svalarterna kan prestera en hel rad av komplicerade bon.

En del svalor bygger bo i naturliga hålor, t.ex. ihåliga träd, ja till och med i holkar. Det gäller bl.a. ett par nordamerikanska arter. Andra svalor gör själva sina hål. Backsvalan, som finns utbredd från Nordamerika över Europa och vidare in över Asien, gräver sin bogång av en meters längd i någon brink, ett arbete som är verkligen krävande för de små fötterna och den lilla näbben.

Fysiologiska undersökningar har visat att backsvaleparet i den vecka, då utgrävningen äger rum, belastar sin fysik dubbelt så mycket som normalt. Slutligen finns det en del svalor som bygger hela redet själva av gyttje- och lerklumpar, som de blandar med sitt spott.

Ladusvalan, som är känd över nästan hela det nordamerikanska halvklotet, använder omkring 1.000 lerklumpar till sitt bo, och den flyger ofta långt bort för att hämta lera av den rätta kvaliteten.

När svalorna samlas i större flockar på hösten, övernattar de ofta i kärrens sävsamlingar. Men en vacker dag är de borta, och förr i tiden trodde man att de hade krupit ner på kärrets botten för att övervintra där.

Nu vet man bättre. De flyger många tusen kilometer söderut för att tillbringa vintern där det är varmt och där det finns massor av insekter. De flyger med en hastighet av 60 - 70 km timmen.

Britt Lindström